I didn't mean to hurt you
I was dreaming of the past,
And my heart was beating fast.
I began to loose control,
I began to loose control.
I didn't mean to hurt you,
Im sorry that I made you cry.
I didn't want to hurt you,
I'm just a jealous guy.
I was feeling insecure,
you might not love me anymore.
I was shivering inside,
I was shivering inside.
I didn't mean to hurt you,
I'm sorry that I made you cry.
I didn't want to hurt you,
no I didnt,
I'm just a jealous guy.
I'm jealous,
Jealous,
Jealous.
I'm jealous,
jealous,
jealous.
I'm jealous,
jealous,
jealous.
I'm jealous,
jealous,
I'm just a jealous guy.
Friday I'm in LOVE
Nä, absolut ingen kan vara mer produktiv än jag på en fredag:
- Skrev nästan en hel psykologiuppsats
- Filmade en hel franskafilm
- Köpte en bakelse
- Åkte hem
- Beställde tid för vaccination - måndag 14.30 :D
- Gick till polisen och pratade om mitt pass - fullkomligt dugligt :D
- Postade ett brev
- Städade vardagsrummet och diskade allt i köket
- Lagade mat - Spagetti och köttfärssås
- Åt mat
- Åt bakelse
- Tittade på tv
- Mös under min filt, eller pappas filt egentligen men jag har stulat den^^
- Pratade med mamma
- Mejlade en person om Star For Life-saker
- Fixade ihop filmen i MovieMaker
- Kollade lite datum
- Rekade inför OS
- Och började titta på vad jag ska ha med i Sydafrika
I know, I know, I know now!
Hon tittade henne stint i ögonen och undrade när hon skulle förstå. När skulle hon faktiskt förstå att det aldrig kunde bli som förut. De hade båda vuxit minst fyra decimeter mentalt sen den tiden då regn, skratt och sommarnätter var det som betydde allt... Allt och ingenting.
Vi vill visst inte samma saker längre, eller hur?
Frågan överraskade henne. Där satt hon, 35 år ung och alldeles proppfull med svar om livet, precis som det alltid hade varit och kunde för allt i världen inte förstå hur hon hade kunnat missa det här. Hade det verkligen blivit så att hon, den unga flicksnärtan mitt emot henne hade vuxit upp och till och med vuxit OM henne? Nej! Kors, i, taket!
Nej, jag tänkte väl det. Man måste väl växa upp nån gång va?
Vi vill visst inte samma saker längre, eller hur?
Frågan överraskade henne. Där satt hon, 35 år ung och alldeles proppfull med svar om livet, precis som det alltid hade varit och kunde för allt i världen inte förstå hur hon hade kunnat missa det här. Hade det verkligen blivit så att hon, den unga flicksnärtan mitt emot henne hade vuxit upp och till och med vuxit OM henne? Nej! Kors, i, taket!
Nej, jag tänkte väl det. Man måste väl växa upp nån gång va?
Vet ni vad?
Även om man gör misstag,
även om man gör stora misstag,
även om man gör misstag som skadar andra,
även om ens misstag aldrig kan göras ogjorda..
Så har man rätt att ångra sig^^
Så har man rätt att ångra sig^^
It's time to trust my instincts, close my eyes and leap
Idag skulle jag spela trummor..
Och direkt när jag fick veta det fick jag en knut,
en stor, stor knut, som bara tog upp allt utrymme i mitt magområde.
Jag har nämligen USEL motorik. Jag kan verkligen inte spela trummor.
Samma sak gäller jonglering.. Det GÅR bara inte. Jag har försökt hela livet
utan att lyckas. Jag lovar!
Så satt vi där och väntade på vår tur att få spela.
Och min knut växte bara större och större.
När det sen faktiskt blev min tur,
gick jag upp och satte mig på plats,
tog trumpinnarna och kände hur allas ögon
borrade sig in i mig.
Där och då önskade jag att jag världens coolaste
som bara tog upp trumpinnarna och bara körde..
fast jag visste att jag inte gjort det förut
fastän alla satt där och tittade..
Men av någon anledning fick jag panik. Jag ville faktiskt bara
ta mitt pick och pack och springa därifrån.
Bort, bort från alla stirrande ögon och bort från den person som satt där och
i sitt stilla sinne inte kunde förmå sina ben eller armar
att röra sig..Henne ville jag bara slå. hårt faktiskt..
Jag vill kunna vara cool..
Sån vill jag vara, att jag tar svårigheter med en klackspark och ett leende.
Att varje dag är en ny chans att bli bättre på något.
Sån vill jag vara, att jag är någon som folk tänker tillbaka på och säger:
Hon var alltid så entusiastisk och man blev glad av hennes
positiva inställning och bekymmersfria sätt att se på saker.
Och direkt när jag fick veta det fick jag en knut,
en stor, stor knut, som bara tog upp allt utrymme i mitt magområde.
Jag har nämligen USEL motorik. Jag kan verkligen inte spela trummor.
Samma sak gäller jonglering.. Det GÅR bara inte. Jag har försökt hela livet
utan att lyckas. Jag lovar!
Så satt vi där och väntade på vår tur att få spela.
Och min knut växte bara större och större.
När det sen faktiskt blev min tur,
gick jag upp och satte mig på plats,
tog trumpinnarna och kände hur allas ögon
borrade sig in i mig.
Där och då önskade jag att jag världens coolaste
som bara tog upp trumpinnarna och bara körde..
fast jag visste att jag inte gjort det förut
fastän alla satt där och tittade..
Men av någon anledning fick jag panik. Jag ville faktiskt bara
ta mitt pick och pack och springa därifrån.
Bort, bort från alla stirrande ögon och bort från den person som satt där och
i sitt stilla sinne inte kunde förmå sina ben eller armar
att röra sig..Henne ville jag bara slå. hårt faktiskt..
Jag vill kunna vara cool..
Sån vill jag vara, att jag tar svårigheter med en klackspark och ett leende.
Att varje dag är en ny chans att bli bättre på något.
Sån vill jag vara, att jag är någon som folk tänker tillbaka på och säger:
Hon var alltid så entusiastisk och man blev glad av hennes
positiva inställning och bekymmersfria sätt att se på saker.
