I know, I know, I know now!

Hon tittade henne stint i ögonen och undrade när hon skulle förstå. När skulle hon faktiskt förstå att det aldrig kunde bli som förut. De hade båda vuxit minst fyra decimeter mentalt sen den tiden då regn, skratt och sommarnätter var det som betydde allt... Allt och ingenting.

Vi vill visst inte samma saker längre, eller hur?

Frågan överraskade henne. Där satt hon, 35 år ung och alldeles proppfull med svar om livet, precis som det alltid hade varit och kunde för allt i världen inte förstå hur hon hade kunnat missa det här. Hade det verkligen blivit så att hon, den unga flicksnärtan mitt emot henne hade vuxit upp och till och med vuxit OM henne? Nej! Kors, i, taket!

Nej, jag tänkte väl det. Man måste väl växa upp nån gång va?

Vet ni vad?
Även om man gör misstag,
även om man gör stora misstag,
även om man gör misstag som skadar andra,
även om ens misstag aldrig kan göras ogjorda..

Så har man rätt att ångra sig^^


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0