It's time to trust my instincts, close my eyes and leap

Idag skulle jag spela trummor..
Och direkt när jag fick veta det fick jag en knut,
en stor, stor knut, som bara tog upp allt utrymme i mitt magområde.
Jag har nämligen USEL motorik. Jag kan verkligen inte spela trummor.
Samma sak gäller jonglering.. Det GÅR bara inte. Jag har försökt hela livet
utan att lyckas. Jag lovar!

Så satt vi där och väntade på vår tur att få spela.
Och min knut växte bara större och större.
När det sen faktiskt blev min tur,
gick jag upp och satte mig på plats,
tog trumpinnarna och kände hur allas ögon
borrade sig in i mig.

Där och då önskade jag att jag världens coolaste
som bara tog upp trumpinnarna och bara körde..
fast jag visste att jag inte gjort det förut
fastän alla satt där och tittade..

Men av någon anledning fick jag panik. Jag ville faktiskt bara
ta mitt pick och pack och springa därifrån.
Bort, bort från alla stirrande ögon och bort från den person som satt där och
i sitt stilla sinne inte kunde förmå sina ben eller armar
att röra sig..Henne ville jag bara slå. hårt faktiskt..

Jag vill kunna vara cool..

Sån vill jag vara, att jag tar svårigheter med en klackspark och ett leende.
Att varje dag är en ny chans att bli bättre på något.
Sån vill jag vara, att jag är någon som folk tänker tillbaka på och säger:
Hon var alltid så entusiastisk och man blev glad av hennes
positiva inställning och bekymmersfria sätt att se på saker.

 


Kommentarer
Postat av: Lovisa

Men du är ju sådan för det mesta!

2010-02-04 @ 12:50:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0