Eelia

- Om hur det är att fylla år i bröstmånaden.

Imorgon råkar det vara den 1 oktober.
Är det någon hemlighet att just oktober är
den absolut bästa månaden på året och mina
favoritmånad?
Nej.

I oktober fyller lilla jag år.
Det blir höst på riktigt.
Man kan sitta inne och kolla på film utan ångest.
Det är okej att ha mössa på sig när man går ut.
JAG FÅR DRICKA VARM OBOY fast det enligt mamma
är superonyttigt :D
raggsockor, here I come.
Det känns bra att lägga mycket tid på bullbak.

Vad som är mindre roligt är att jag på något mystiskt vänster
än en gång kopplas samman med...
trumvirvel
bröst.

Bröst, bröst, bröst.

Mina gener har fått mig att bli,
trots att jag är mycket liten,
en BABOSCHKA!
Jag är osäker på kupstorlek,
och det är väl lika bra
så jag inte planerat att blotta
mig på internet.

Men det förbryllar mig att bröstcancerfonden
valde just OKTOBER!
Mysmånaden?!
Varför inte välja november..?
det ligger ju mellan två mysmånader.



Tja ja, jag får väl hållas.
Nästa lördag blir det i vilket fall
raj raj och det säger jag aldrig nej till ^^

Puss och kramkalas

Jag vet att det inte bekräftar en tjej att hon har en kille.
Jag vet att man inte är snygg bara för att en kille säger det.
Jag vet att alla kan klara sig själva.
Jag vet att jag har hela livet på mig och
att jag säkert kommer att hitta någon på min väg genom det.
Jag vet att man inte kan veta vad som ligger i framtiden.
Jag vet att det kan vara patetiskt att inte känna sig älskad bara för att man inte har någon pojkvän.
Jag vet att inte alla har samma personliga utstrålning som gör att inte alla har lika lätt att hitta någon som man älskar och som älskar en lika mycket tillbaka.
Jag vet att det aldrig är som på tv och film i det verkliga livet.
Jag vet att det är fullt möjligt att önska sig allt för mycket.
Jag vet att jag har så mycket annat att vara glad för...

men just nu vill jag inget mer än att

upptäcka på nytt hur det är att vara kär
kramas och pussas
vara någons
vara älskad
vara så där otroligt vacker i någons ögon
få mitt liv sådär "förändrat och räddat"
få berätta om mig själv och lyssna på allt han har att säga
få känna mig hel..inte bara halv

Ibland önskar jag att jag kunde önska mig fram i tiden..
Så att jag redan var där,
boende i mitt hus i Norrland, lekandes med mina barn
mysandes med min man..
färdig
hel
älskad

Jag är fri
jag är fri att göra vad jag vill
eller?

Inför min student har jag en del val att göra,
inte för att jag har någon direkt panik
då min student ligger lite mindre än ett år
framåt i tiden..
men det finns saker som tåls att tänka på.
Vad ska jag göra?
Vilken väg väljer jag?

Jag ska redogöra för mina vägval:

Resor under sommaren - bibelskola (utan studielån) - afrikastudier - journalistutbildning

Resor under sommaren - enskilda kurser i lund - bibelskola - afrikakunskap - journalistutbildning

Resor under sommaren - enskilda kurser i lund - bibel, gospel, afrikastudier, drama, musik.........

Volontärarbete - stanna i afrika - journalistutbildning

Bagarutbildning

(Sångkarriär)

(Skådespelarkarriär)

(Hitta mitt livs kärlek - gifta mig - hitta hus i typ norrland eller nått - frilansa - vara mamma - dö lycklig)



Vart jag än kommer att gå
kommer människor ha en åsikt om
vart jag vänder...
Det kommer nog inte att störa mig
MEN, betyder det verkligen att jag
är FRI att göra vad jag vill?

Jag har några bloggar jag följer..
Vår: aidsfreethatsme.blogg.se och sen
mina kompisars bloggar som ni hittar i länkarna.
Men sen har jag min mysblogg och källa till inspiration
samt till livslust..UnderbaraClara.

Sen har jag hittat en blogg
som blivit sådär überkänd
på senaste tiden... FOKI :D

Hon gillar sådär asiatiskt söta saker
precis som jag.
Och så nu har hon utfärdat en tävling
där man kan vinna en sån där söt sak
som en hello kitty-brödrost tillexempel.

Nu är jag tillbaka.

Nej, jag har inte uppdaterat på år och dar,
men jag HAR faktiskt varit bortrest.
Det var två veckor jag sent, om inte aldrig
kommer att glömma.

Sen började ju skolan i fredas...
Tänk att jag är så gammal att jag börjar trean?!
När hände detta?
Jag känner deinitivt igen mig i Johan Glans.

Men ja, nu vet ni att jag lever iallafall.

Puss och kramkalas
Eder ödmjuke Skrivare

Jag kom på en sak när jag i menssmärtor, ångest och med sömniga ögon låg i den fina "nya" vita soffan i mitt fina lilla 1700-talsbyggda vardagsrum och glodde på den där dumburken igen..som så många gånger förut.
Jag kom på att jag varken är glamourtjej eller sommarsöt. Jag är ingen powerbrud som klär i festchict och jag är ingen coolingen. Jag är varken punkare, street eller rock n roll..jag är jag. Och vet ni vad jag trivs i? Långt lockigt hår, min mössa, blommiga solblekta tyger, stickade koftor, second hand-klänningar som någon använde på 70-talet.

Jag vill inte vara någon storstadstjej. Jag vill bo ute på landet någonstans och bo i ett gammalt hus. Där det ska finnas en liten damm..så att jag kan ha gäss där. Så vill jag ha en massa bär o sånt. Hallon, jordgubbar..smultron, björnbär. Det ska vara dimma om morgnarna och mina barn ska äta långfil med pepparkakor eller mannagrynsgröt till frukost. Min man...ska vara snäll och älska barnen. Min dotter Thea och mina söner Liam och Charlie. Pojkarna ska vara tvillingar...

Om dagarna vill jag bara sitta och pyssla, ströva i skogen, baka, skriva böcker, leka med mina barn, laga mat, träffa människor, läsa, lyssna på musik, skriva brev, sy, fotografera, gå in till byn, cykla omkring, sköta hönsen...

Drömma går ju...

Hur skulle jag kunna sova nu? Jag mår värdelöst.
Förut idag mådde jag toppen då jag i ren lycka över
att slippa en massa kärleksbesvär jag helst ville vara utan
snabbt som fasen lovade att vara bästa vän med killen för EVIGT.

Sen hade vi teater och för första gången på flera månader tvingades jag ta itu med
Liam och gänget bakom skallbenet...
Det gjorde faktiskt ganska ont i hjärtroten..men
jag saknar Liam mer än vad jag tar skada av honom.
Eller åtminstone tror jag det.

(Rest in peace my dear Liam Lorenzo Hennesey <3)

Nu på kvällen var det Michael Joseph Jackson som gällde.
Min gullis Bella kom över och
jag började nog kolla mest för hennes skull.
Men så började jag förstå att
jag faktiskt hade en del känslor kring den där minnesstunden.

Det var fruktansvärt synd om MJ!
Spela roll vad ni kommer säga..
det är så jag känner.
Ingen ska behöva utstå sån skit
som han faktiskt fick göra. Det positiva med hans död
är, som jag vackert sa det: "Nu kan de inte röra honom längre"

Och det stärkte min tro att kolla,
belive it or not! Gud MÅSTE finnas
så att Michael kan sitta där uppe och lyssna på allt
det fina alla sa ikväll.
Annars är världen allt bra orättvis.


Men det som får mig att tveka på att gå och lägga mig
är det faktum att jag känner mig så fruktansvärt värdelös.
Jag duger ju inte till något..
eller det känns inte så.
Huruvida det är SANT eller inte vet ju inte jag.

Nää. nu blir det min Håkan för resten av natten
Puss och kramkalas

Undrar vart man tar vägen som tonåring.
eller låt mig börja om. Jag tror att jag har kommit
ur min tonår. Jag har börjat bli vuxen,
även om jag lovar och svär att barnet lever
och skriker där inne i hjärtat på mig.

Under tonåren tror jag att man lämnar landet.
Mer än så jag tror att man lämnar jorden en stund
och hamnar i en annan värld.
Så tror jag iallafall.
Det gällde mig iallafall.

Jag var rätt puckad som tonåring.
Jag tog allt på alldeles för stort allvar
men samtidigt leket jag mig igenom
två år i högstadiet.
Allt skulle vara som i en drömvärld
och det är väl därför tonåringar är så konstiga.
De befinner sig i en annan värld.

Tack o lov för att jag har fått växa upp en smula.

Varför måste jag ha ett så känsligt hjärta?
Varför måste jag överreagera?
Varför måste jag vakna varje morgon
utan att veta vilket humör min hjärna valt idag?
Varför måste det gå ut över andra?
Varför är jag okontrollerbar?

Varför kan jag inte göra skillnad på verklighet
och "inte verklighet",
så att varje röst kommer från en man i trappan?
Varför blir jag ledsen när jag egentligen är ganska lycklig?
Varför kan jag inte skratta från djupet?

Okej, det här ser ut som en sån där lista
som man skriver i desperation för att
någon ska se att man mår skit.
Men jag mår ganska bra ..
under omständigheterna mår jag bra.

Det är faktiskt rätt fantastiskt att få skriva av sig
för även om jag satt med tårar i ögonen
för en stund sen
är allt det mörka borta.
Kids, DO try this at home! ^^

Ska vi ta något positivt bara för att vara på den säkra sidan?
Mina knän gör INTE ont idag -
vilket innebär att jag kan börja träna nästa vecka.
Lyckliga jag.

Fridus Linus the one and Only

" Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går?
och jag var 17 år
ville inte va den som blev kvar "

Det har gått ett par månader sen jag sluatade
se mig som en journalist i framtiden.
Visst, jag har säkert läggning för att bli en,
men det handlar ju om att vilja bli det också.
Eller?
Rätta mig om jag har fel!

Det går att undra varför..
saken är den att jag antagligen inte
har några vettiga argument
även om jag har några.

Men tiden går så fort nu
även om den också går långsamt.
Det är fortfarande lite för många dagar kvar
i gymnasiet när jag helst av allt skulle vilja sluta nu

Jaja. vi får se det positivt.
Jag ska sköta studentkommité-saker här i veckan
och så beställs biljetterna till Sydafrika i veckan.

Är det kanske det jag ska göra i framtiden?
Star For Life - For Life!!! ?

I vilket fall så blir det Student - Stockholm - Birka - ?
Så nu kör vi så det ryker

Fridus Linus The One And Only
(och jag vill fortfarande inte va den, som blev kvar..
men gärna 17 år)

                                                                                                 Vem du än är

                                              Sluta aldrig kämpa. För din kamp kan betyda något för någon annan.

Visst känns det fint att va vid liv,
en dag till?

Visst känns det fint nu Hurricane?

Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig..

Men drömmen finns ändå inom räckhåll för mig. Jag ska till Sydafrika i höst.
Jag ska ta sprutan, den första av tre, om några veckor.
Visst känns det fint att va vid liv...

Tv, film och musik..
eller nej förresten inte musiken
aldrig musiken
men tv-serierna och filmerna
definitivt.

Finns dessa medier för att
försköna
eller för att
förblinda?