Eelia

Jag kom på en sak när jag i menssmärtor, ångest och med sömniga ögon låg i den fina "nya" vita soffan i mitt fina lilla 1700-talsbyggda vardagsrum och glodde på den där dumburken igen..som så många gånger förut.
Jag kom på att jag varken är glamourtjej eller sommarsöt. Jag är ingen powerbrud som klär i festchict och jag är ingen coolingen. Jag är varken punkare, street eller rock n roll..jag är jag. Och vet ni vad jag trivs i? Långt lockigt hår, min mössa, blommiga solblekta tyger, stickade koftor, second hand-klänningar som någon använde på 70-talet.

Jag vill inte vara någon storstadstjej. Jag vill bo ute på landet någonstans och bo i ett gammalt hus. Där det ska finnas en liten damm..så att jag kan ha gäss där. Så vill jag ha en massa bär o sånt. Hallon, jordgubbar..smultron, björnbär. Det ska vara dimma om morgnarna och mina barn ska äta långfil med pepparkakor eller mannagrynsgröt till frukost. Min man...ska vara snäll och älska barnen. Min dotter Thea och mina söner Liam och Charlie. Pojkarna ska vara tvillingar...

Om dagarna vill jag bara sitta och pyssla, ströva i skogen, baka, skriva böcker, leka med mina barn, laga mat, träffa människor, läsa, lyssna på musik, skriva brev, sy, fotografera, gå in till byn, cykla omkring, sköta hönsen...

Drömma går ju...