Eelia

Klockan är lite för mycket för att jag egentligen bör vara kvar uppe... Jag ska ju för bövelen upp till skolan redan på fredag! Men just nu är det så mycket som surrar innanför skallbenet att jag måste få skriva av mig innan jag lägger mig i den mycket behagliga men dock smått obäddade säng som står bakom mig.

Vid många tillfällen i mitt liv har det kommit upp att jag är känslig. Och det är jag! Jag äger det hela och erkänner att jag är känslig och många gånger tar jag för hårt på kritik och saker folk säger om mig. Jag skulle tillexempel kunna börja ta kritik som något som jag måste få och analysera för att kunna gå vidare i mitt liv. Så att jag ska kunna utvecklas...

MEN, jag ÄR en känslomänniska.

När jag är arg - då gråter jag

När jag är ledsen över något som hänt - då gråter jag

När jag ser på film som berör eller är sorglig - då gråter jag

Och när jag blir genomlycklig och riktigt glad - ja då gråter jag av all hjärtans lust!

Det är mitt sätt att reagera på och ibland funderar jag på varför det är ett så hett ämne att diskutera? Varför spelar det roll för alla andra omk jag tar det hårt att något jag verkligen kämpat för inte blev lyckat. Som när jag förra våren satt i sex timmar innan ett prov och bara fick ett G, ett och ett halv poäng över IG... Vad spelar det för roll för personer som jag vet inte bryr sig om mig och som jag inte ens vill prata med?

Visst är det plågsamt att många gånger bli så upprörd att det river i bröstet, när det jag blir upprörd över faktiskt bara är något som har med skolan att göra.. men tänk om det egentligen handlar om något mer än så.

Jag har varit mest ledsen över:

Ett stort svek som än idag gör ont att prata om

När min farfar dog

När mitt ex gjorde slut med mig

Mitt konfliktarbete

Men det är ingen som ställer frågorna..

Men jag lovar att tuffa till mig
För min egen utvecklings skull
Men jag kommer alltid att gråta till de där filmerna ;)