Eelia

Jag har nyss suttit mig igenom elva timmars
Extended Edition av Sagan om Ringen.
Varför? För att fira minnet av författaren J.R.R Tolkien
och för att göra mig glad.

Ibland behöver jag helt enkelt
få lite perspektiv på livet
och då är det skönt med ett långt marathon.

Men när jag närmar mig slutet får jag alltid den där
känslan i magen. Som om det hux flux fattades en del av den.
Jag blir kall och tom inombords...
För då vet jag att det inte kommer något mer.
Filmen är inte längre än det den spelar. Det finns inget mer inspelat!

Samma känsla får jag när jag läser Harry Potter,
åtminstone de två sista kapitlen i sjunde boken.
För det finns ingenting mer bakom pärmen på boken
lika lite som det finns en fortsättning på Sagan om Ringen
i resten av dvd-fodralet.
Jag kommer aldrig få veta exakt hur det gick för dem när orden tagit slut.

Jag ville bara se dem komma tryggt i hamn..
Om jag bara kunde få en glimt .  .  .


Fast så är inte livet. Ibland måste vi släppa på våra säkerhetslinor.
Det går inte att gå genom livet med ett så starkt trygghetsbehov!
Så säger iallafall Christian..

Å kanske är det så

Frodo måste kasta ringen i Domedagsklyftans eldar
Voldemort måste ju dö NÅGON gång
Anakin MÅSTE bli Darth Vader

och hur sorgligt och jobbigt det än känns nu,
så kommer den dagen komma då jag
MÅSTE sluta skolan.

Det blir hej då till alla de jag lärt känna och lärt mig älska.
Ajöss "Universal Studios"
Tack o hej alla lärarna
Vi hörs gratiskurserna på Folkis
See ya till Helene
och ta hand om dig gymnasietid...