Eelia

Det är underligt hur fort tiden har gått.
Nyss tyckte jag att det var synd att sommaren var slut
då jag satt på tåget på väg hem från Götet med Linnea.
Nu är det helt plötsligt bara tre veckor kvar tills
jag ska gå in lagligt på Tres, Morris och diverse andra krogar.

Men man kan väl inte alltid vara ung..

Härom dan tänkte jag på hur det var när jag var liten
Det finns så mycket jag minns
och så finns det saker som jag inte alls vill minnas.
Tänk att för bara 6 år sedan kände jag mig som
den ensammaste människan på jorden.

Då gick jag i sjätte klass
i en barack
längst bort från alla andra
precis vid lekplatsen på Villanskolan Ängeholm.
Om jag ska kalla något i mitt liv för fängelse
så måste det vara den platsen.

Aldrig fick jag chansen att vara mig själv
aldrig fick jag utlopp för det jag kände.

"Häxan med de röda skorna"
"Hon som har gjort det där och det där med Kajsa"
"Lesbo-tjejen"
"CP"
"Hora"
"Fattiglapp"
"Loser"

Jag tänker aldrig på de där sakerna som något verkligt längre.
Det där hände när jag var liten
i en annan tid
en annan VÄRLD!

Tänk,
jag har gjort mig fri...