Eelia

Jag tror att något har börjat hända i Eelia..
Jag börjar bli mänsklig.
Åtminstone tror jag att det är så.

För er som inte vet det,
finns det en vidrig och hård verklighet i Frida Jensen.
Den som kallblodigt tittar på krigsfilmer
och skrattar åt de som "gör fel".
Den som inte vänder bort huvudet när de hugger huvudet av
folk även om de är goda.
Den som vetenskapligt studerar sättet
T-rexen äter upp människorna på i Jurassic Park.

Men så finns det den som gör motstånd..
den som säger nej, den som älskar
och den som kan se.
Den sidan, håller på att bli den mäktigaste sidan av mig.

Jag vände mig bort och spolade för bi de värsta scenerna i Tunna Röda Linjen igår..
och det kändes bra.
Jag är inte gjord av sten
Jag är världens salt trots allt.

Den här sången ..
Den får mig att gråta.

Jag tror att denna nyfunna känsla i denna musik
har att göra med min längtan efter det där onämbara.
Jag vågar inte ens uttala min önskan
men sången sätter odr på den.
"Jesus, you hold my hand"