Eelia

Idag såg jag det
det jag kanske egentligen inte ville se..
det där
som har gett mig ont i magen i flera månader.
Och LOVA att inte skratta åt mig,
men det jag menar är det sista avsnittet av Cityakuten.

Med tårar i ögonen och så där lagom rufsigt hår
har jag den senaste timmen kramat både
min mamma och min pappa.
För nu är det faktiskt så att det är över.
Den delen av mitt liv kommer aldrig att komma tillbaka.



Jag kommer ihåg när jag var yngre och tyckte det var spännande med cityaktuen.
Kanske förstod jag inte allt,
och det är väl klart..vad var jag
8 eller 8 år gammal!

När jag sen blev lite äldre tyckte jag mest att det var tråkigt, men
under mina år på nyhem växte serien fast i mig.
Allt jag har lärt mig,
sjukhusord, sjukdomar, relationer och lärdomar för mitt eget liv
och stöd i mitt liv kan jag tacka serien för.
Det har funnits gånger när jag har velat gömma mig
och då har Cityakuten varit en fin klippa.
Nej, Cityakuten ersätter INTE Gud,
men jag kommer sakna det.

 

Så jag säger farväl till mitt liv med Cityakuten
även om jag kommer se ett och annat avsnitt i framtiden.
Farväl till mitt liv bakom serien
och farväl till de karaktärer som blivit några idoler.





Två FIIIIIIIIINA klipp :D

// Fridus Linus the One and Only